Iampregnant - i väntan på vår lille prins!

Bloggen är kanske fel ställe att "prata" om det eller så är det helt perfekt ställe.
Men känner att jag måste få prata om det.......

Börjar dagen med att vara skitnervös över att vi skulle ta PKU-prov....
Sen skulle jag gå på toa och det var fasiken ingen höjdare....tog hur länge som helst att skita..och jag fick smått panik.

Kom till Västermalms BM-mottagningen.
Pratade om allt (se tidigare inlägg) och så tog pku-provet.
Lillkillen var jätte duktig men skrek för det gör ju ont....

Kom hem.

Lillkillen bara sov sov sov, vägrade äta........
Sov sov sov sov........sov sov sov sov.......
Testade att väcka honom...gick inte......sov sov sov....
testade ett bad...då blev han skit sur och sen sov sov sov.....
Vi blev oroligare och oroligare.

Letade tillslut reda på nr till Amningshjälpen och fick prata med en jätte trevlig kvinna. Hon rekommenderade oss att ringa sjukvårdsupplysningen.
Ringde sjukvårdsupplysningen och dem tyckte att vi skulle ringa till BB Sthlm och åka in dit på en gång!
Ringde BB Sthlm, fick prata med vääääärldens surf*tta!!!! J*vla otrevlig kvinna!!
Hon bad oss mata lillkillen med en tesked, testade......gick inte!
Han ville inte ha, svalde inte och så rann det ur munnen.  Tror t o m att han faktiskt spydde.
Ringde tillbaka till BB Sthlm och fick prata med en annan BM...och hon fattade ingenting och sa att nä men hit kan man inte åka osv.....
Blev hänvisade till Danderyd istället....ringer dit men näää dem stänger kl.11 så dit kunde vi inte komma!
VARFÖR I H*LVETE BLIR VI HÄNVISADE TILL STÄLLEN SOM INTE KAN TA EMOT EN ELLER STÄNGER TIDIGT!!!!!!
Vi åkte till Astrid Lindgrens istället.
I STOR CHOCK...jag bara grät och grät och grät...trodde min lillkille skulle försvinna :(
På vägen till akuten så höll vi på att krocka också....var halt som inåt h*levete! Men med min proffschaufför så parerade han det kanon!
På vägen till akuten så fortsatte jag mina försök till att mata lillen med bröstmjölken på teskeden...detta svalde han! Men han var helt väck...fick blåsa på honom för att få en eventuell reaktion.

Fick sitta i väntrummet i en kvart kanske (ingen koll på tiden).
En sköterska eller vad han nu va för något. Tog emot oss.
Tog tempen (i rumpan) och när han drog ut tempen så kom det MAAAASSSA bajs..så lillkillen fick bajs på kläderna.
Efter detta så "vaknade han till liv" och skrek och blev kontaktbar! SKÖNT!!
Men oron släppte inte för det...

Blev hänvisade till ett litet rum.
Där en läkaren lyssnade på hjärta, tittade i öronen osv osv...
Efter det så kom det en sköterska in och skulle sätta in dropp på lillen. Det var jätte hemskt! Lillen bara skrek och skrek och skrek och skrek och skrek och det såg tusan inte skönt ut! Stackars älskling!
Dem tog blodprov också.
Sen fick var det bara att vänta på att vi skulle få komma upp till röntgen för att röntga magen och sen ultraljud.
Efter ett tag så fick vi äntligen komma in till röntgen. Bilder togs och sen kollade läkaren magen med ultraljud.
INGA FEL hittades!!! SKÖNT, oron började släppa!

Vi fick gå tillbaka till vårat rum....jag låg där på britsen med lillen i famnen och kollade på tv.

Efter kl.01.30 så kom läkaren tillbaka och berättade att röntgenbilderna såg bra ut (fast fick vi reda på redan uppe på röntgenavd.) och att proverna såg bra ut.
Så vi skulle få åka hem.
Allt såg bra ut men vi fick inget veta om varför detta kunde ske eller vad vi skulle göra.
Läkaren sa att han bara vara "normal" gasig.....ehhhh blir man sådär av "normal" gasig???? NÄÄÄ!!!
Vi frågade om vi ev skulle börja med minifom eller liknande...men hon sa nej att det behövs inte. (ehh...?)
Sen kom sköterskan in och skulle koppla bort droppet och då frågade vi samma sak och då sa hon att det kunde vara bra men att vi ska rådfråga BVC först.
För jag menar lillen har krångel med magen...något borde man ju göra så man inte behöver åka in till akuten 1gång/veckan....

När vi kom hem omkring kl.02.30 så pumpade jag ut mjölk och matade lillen med flaska...han åt :)
Sen bestämde vi att vi ska försöka sova...hur man nu skulle kunna lyckas med det!!
Hade världens huvudvärk, var hur blek som helst och i chock.
Låg ett tag och lyssnade på hans andning.
Lyckades tillslut somna och vaknade vid kl.7 och matade lillen. somnade om och vaknade kl.10 och matade lillen.
Klev upp och sen kl.12.30 och  matade lillen.
Just nu ligger han här i min famn och sussar sött och ska snart mata honom igen.... :)

VILKEN PERS!!

Vill aldrig vara med om något sånt här igen!! ALDRIG!

Älskar vår lilla plutt!

Nu är jag helt slut och ska ta en powernap!


Vet inte om jag fått med allt i texten, men det var extremt tungt och oron var så stor.
aldrig varit så rädd i mitt liv!
Stackars älsklingen!

Vi mår alla tre nu bra, trötta till tusen!
Har farmor & Kurre här som tar hand om oss idag :)